I slutändan gör jag vad jag njuter av och vad som gör mig glad, och i slutändan bryr jag mig inte om jag är tredje eller första.
Hur kom du in i motorsport? Har du alltid varit intresserad av bilar, eller har du hittat din väg till dem senare?
Jag hittade min väg senare, när jag var 25. Jag är inte från en racingfamilj, men bilar har alltid lockat mig. Jag ville veta hur jag skulle köra och fortsatte övertyga killar att lära mig.
En tillfällig möte visade mig vägen. Jag sparar pengar i min byggnadsbesparingar, arrangerade ett lån och köpte en racingbil. Många vänner hjälpte mig så att jag kunde göra det. Jag offrade allt för det: gratis helgdagar, semester och mycket pengar.
Vad är det som att vara kvinna i en överväldigande manlig sport?
Bland de andra tävlarna ser vi varandra som lika konkurrenter. Ingen ger oss kvinnor några avgifter. Jag förväntar mig inte heller någon. Till slut bestämmer den mätade tiden alltid.
Början var svårare, när jag ännu inte var tävling och ville att killar skulle lära mig att dricka, till exempel. De sa att jag skulle gå och chatta med flickorna istället, och de sa att de inte skulle låna mig en bil. Så jag var tvungen att vänta på min chans, sedan ignorera dessa kommentarer och hoppa i huvudet först, vad någon skulle kunna säga.
I slutändan gör jag vad jag njuter av och vad som gör mig glad, och i slutändan bryr jag mig inte om jag är tredje eller första. Ju högre jag slutför, desto lyckligare är jag. Men loppet slutar på slutlinjen, och resan själv är ett mål och ett resultat också.
Vilken bil använder du i vardagen?
Den här killen just nu... Jag måste behärska den helt. Och för arbetsresor och bergen har jag en Škoda 4x4 fastighet, så jag har plats. Under de senaste åren har jag praktiskt taget varit "livande i bilen", eftersom jag alltid reser någonstans, vare sig för arbete eller tävlingar.
Varför började du tävla i rally specifikt?
För det var där en möjlighet öppnade upp för mig. Citroën Kvinnors talang tävling meddelades då, och jag gick in i det, så jag stannade med rally och Citroën.
När jag tillämpade, det antogs att det var en slalom, och jag hade ingen aning om hur man kör den eller hur det fungerade.
Andra rundan var i Bělá pod Bezdězem, med tempo noter och en riktig racingbil, och jag var helt förlorad. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, hur man skriver taktnoter, hur man kör dem, vad det var som att köra med en hjälm på, och så vidare. Jag vann inte då, men jag hittade min egen väg att göra denna sport.
Var och när uppstod tanken på att tävla i Dakar?
Dakar är förmodligen varje racerers dröm. Jag vill att den här medaljen från slutspodiet hemma ska jag titta på den varje dag och berätta för mig själv att jag gjorde det. Jag har avslutat världens tuffaste lopp. Och om du verkligen vill, kan du uppnå mycket. Det ger mig enorm energi och styrka.
Jag kommer ändå att betala av den drömmen en stund. Jag måste nu ta ut ett lån för att finansiera det också; Jag kan inte täcka det från mina löner.
Det började under hösten 2022, när jag träffade Ollie Roučková, som redan hade 3 Dakars bakom henne då. Jag bestämde mig för att gå för det, oavsett kostnaden, i februari i år.
Vi tar inte det lätt; Vi kommer att ge det allt.
Var träffade du Lucie Engová, din navigator för Dakarrally?
Vi har känt varandra länge, från rallying. Lucka körde med sin pappa, öppnade historiska bilfält, medan vi körde nära slutet av den moderna bilfält, så vi pratade i början. Sedan mötte vi oss på Legendy i Prag på våren, och det slog mig att Lucka skulle vara rätt partner för denna utmaning. Vi skulle bli den första tjeckiska all-kvinnliga besättningen någonsin i Dakar.
Vad är ditt mål i Dakar?
Att nå slutet: det är huvudmålet. Vi går med Duck, förmodligen den svagaste bilen på fältet, med minimala modifieringar... så vårt huvudmål är att slutföra!
Och så, naturligtvis, med det bästa möjliga resultatet. Vi tar inte det lätt; Vi kommer att ge det allt.